Onormal sköldkörtelfunktion

Sköldkörtelsjukdom är vanligt och det är också en riskfaktor för utvecklad eller förvärrad hjärtsvikt. Onormal sköldkörtelfunktion (sköldkörteln sitter på främre delen av strupen) kan vara av två slag: sköldkörteln producerar antingen för mycket eller för lite sköldkörtelhormoner. Sköldkörtelhormoner reglerar cellämnesomsättningen och skickar ett meddelande till cellerna så att de antingen påskyndar eller saktar ner ämnesomsättningen.
Symtomen på överaktiv sköldkörtel är snabb puls, ökad värmekänsla- och nedsatt fysisk funktionsförmåga, andnöd vid ansträngning, ökad svettning, viktminskning och svaghetskänsla. Ett överskott av sköldkörtelhormon belastar hjärtmuskeln, ökar pumpfunktionen och orsakar ofta den vanliga hjärtrytmrubbningen förmaksflimmer.

När sköldkörteln istället är underaktiv och producerar för lite hormon är typiska symtom viktökning, att känna sig frusen, långsam puls, , svaghet i kroppen och en ökad kolesterolhalt (blodfetter) som bidrar till kranskärlssjukdom.

Om en sköldkörtelsjukdom misstänks, fastställs diagnosen normalt efter en blodprovsanalys av andelen sköldkörtelhormoner i blodet. Ibland är det nödvändigt att undersöka sköldkörteln med hjälp av tomografi/skanningsteknik för att säkerställa att inga ytterligare ingrepp krävs. Korrigering av sköldkörtelfunktionen är viktigt för att ge patienter med hjärtsvikt optimal behandling. Vid överproduktion (hypertyreos) ordinerar läkaren ofta läkemedel som kan bromsa produktionen av sköldkörtelhormoner. Betablockerare är särskilt användbara för att kontrollera hjärtfrekvensen när för mycket sköldkörtelhormon produceras. Om sköldkörtelproduktionen å andra siden är otillräcklig (hypotyreos), ordineras istället läkemedel som ökar mängden sköldkörtelhormon i blodet.

Vissa läkemedel som används för att reglera hjärtrytmen hos patienter med hjärtsvikt innehåller en betydande mängd jod. Vanligast är amiodaron, som ofta används för flera typer av rytmstörningar, kan orsaka olika typer av rubbningar i sköldkörteln, som då antingen kan bli överaktiv eller underaktiv. När amiodaron används är det därför viktigt att vara uppmärksam på förändringar i vikt, känslighet för värme- eller köld, hjärtklappning eller försvårad kärlkramp. Det rekommenderas att sköldkörtelfunktionen utvärderas rutinmässigt genom blodprovtagning om patienten genomgår långtidsbehandling med amiodaron. Om nivåerna är onormala måste din läkare besluta om amiodaronbehandlingen ska avbrytas eller inte och vid behov rekommendera ett annat läkemedel som ersättning. Amiodaron kan också orsaka ljuskänslighet och en karakteristisk missfärgning av huden. Milda rubbningar återgår vanligtvis till det normala efter avslutad amiodaronbehandling.

Gå tillbaka till “Andra vanliga medicinska tillstånd och hjärtsvikt”