Teleövervakning/fjärrpatientövervakning/telemetri

Termen “distansövervakning” omfattar en mängd olika innovativa metoder som syftar till att förbättra patientvården. Det är viktigt att förstå att de tekniska aspekterna av denna teknik har ett viktigt mål: att möjliggöra en bättre hälsostatus för patienterna med bättre livskvalitet som följd.

Teleövervakning använder olika typer av informationsteknik (IT) för att övervaka patienter på distans, vanligtvis i deras hem. Det kan innebära överföring av exempelvis blodtryck, hjärtfrekvens eller kroppsvikt med hjälp av teknik. Exempel på teknik som används är telefon, bredband, satellit eller trådlösa nätverk.
Dessutom kan elektrokardiografiska signaler, data över syremättnad eller trycket från kroppens större artärer övervakas och överföras till vårdgivaren. Mätningen görs av en särskild sensor som definierar typen av teleövervakning.

Förmodligen är det enklaste sättet att övervaka patienterna, vilket också är mycket effektivt, att kontakta dem regelbundet via telefon. Under telefonsamtalet kan patientens välbefinnande och fysiska självmätningar (av t.ex. kroppsvikt, ödem, symtom) kontrolleras. Om patienterna kan mäta sitt eget blodtryck och hjärtfrekvens kan även det diskuteras under ett telefonsamtal. Även andra informativa data kan delas och potentiella problem åtgärdas omedelbart. Med detta tillvägagångssätt kan dock endast en begränsad mängd information utbytas och registreras regelbundet. På grund av personalbegränsningar kan endast ett begränsat antal patienter följas på detta sätt.
Därför har nya teleövervakningssystem utformats för att möjliggöra trådlös överföring av medicinskt viktig information. I allmänhet består sådana system av fyra delar:

1. SENSOR: Enhet som underlättar mätning av kroppsrelaterad information som anses viktig för att fatta beslut om fortsatt behandling och övervaka vårdprocessen. Typiska exempel är EKG-plåster, blodtrycksmanschett, en bärbar enhet, t.ex. ett armbandsur eller aktivitetsarmband, eller en implanterad sensor som är kopplad till en pacemaker eller implanterbar defibrillator.
2. LOKAL DATALAGRING: Användning av en minnesenhet hemma hos patienten eller ibland minnessystemet i en implanterad enhet. Mätinformationen kan lagras tillfälligt eller långsiktigt.
3. CENTRALISERAD DATALAGRING: En säker databas som gör det möjligt för din vårdgivare att ifrågasätta och analysera dina uppmätta och överförda patientuppgifter. Uppgifterna kan lagras i din läkares lokaler eller på en så kallad värdinstitution.
4. INTEGRERAT DIAGNOSTISKT VERKTYG: Ofta presenteras den uppmätta informationen för din läkare eller sjuksköterska med hjälp av grafik som visar förändring över tid. Baserat på denna information kan medicinska beslut fattas. Ny teknik gör det möjligt att sortera och bearbeta de olika typer av data som är kopplade till din vårdväg på ett begripligt sätt. Underliggande programvara kan till och med ge så kallade beslutstödsalgoritmer. Dessa gör det möjligt för vårdteamet att ta hand om fler patienter med hög precision och effektivitet.

Det är viktigt att förstå att den tekniska lösningen i sig är ett verktyg för att förbättra patientvården och inte en del av själva behandlingen. Informationen från sensorn måste granskas av särskilt utbildad personal, t.ex. en hjärtsjuksköterska eller en läkare som sedan kan vidta lämpliga åtgärder. En typisk åtgärd som distansövervakningen av insamlad information kan ge upphov till skulle kunna vara en ändring av medicinering eller dosering. Konsekvenserna av dessa beslut kräver dock ofta ytterligare åtgärder och uppsikt, till exempel att laboratorievärdena testas igen för att garantera patientsäkerheten.

Observera att inte alla telemedicinska lösningar erbjuds i alla länder och dessa tjänster inte automatiskt ersätts av sjukförsäkringsbolag. Be din läkare om möjliga alternativ som kan vara lämpliga för ditt tillstånd.

Kvalitetskriterier för datasäkerhet och skydd av patientens integritet inbegriper kryptering av de överförda uppgifterna och särskilda processer som garanterar begränsad tillgång till dina medicinska uppgifter. Naturligtvis krävs patientens uttryckliga samtycke för att delta i en vårdväg för distansövervakning. Den telemedicinska vårdgivaren kan be om ytterligare samtycke för att kunna använda dina uppgifter i vetenskapligt syfte. Innan samtycke ges ska patienten och eventuella vårdnadshavare läsa respektive patientinformationsblad noggrant.

Det är viktigt att patienterna får fullständig information på ett begripligt språk innan de påbörjar någon typ av fjärrövervakningsplan och att de ges en tillräcklig möjlighet att ställa frågor till hälso- och sjukvårdspersonalen.